Vänner och icke vänner.

Det är för jävligt vart mänskligheten är på väg. Nu vet man vem som är ens vänner, och vilka som inte är det. När en sådan här sak händer och folk inte hör av sig hur det gått eller om de är bättre eller så. Fii fan. Feta egocentriska svin det finns. Jag är ingen människa som kräver uppmärksamhet eller så. Men medmänsklighet kan man väll visa? Hur svårt är det? Skicka ett SMS, MMS, kort, brev, mail, ja listan kan göras hur lång som helst. Männsikor man inte trodde har visat angagemang. Hjälpt till på olika vis. Hört av sig. Men vet ni vad. Alla ni som inte hört av er eller så, jag skiter i vilket. Jag har allt jag behöver under detta tak. Jag har en undarbar son. Räcker med att jag ser honom så blir jag helt glad. Jag har en underbar flickvän som har det sjukt jobbigt nu. Men hon står ut med allt samt mig som är som ett nervvrak. Jag känner bara starkare och starkare för var sekund. Och hennes dotter som nu är med i mitt liv betyder med mkt. Vi är ju en stor familj nu. Vi får alla hjälpas åt så gott det går. Och det gör vi på allas våra egna vis med. Men S är ju den som bär det största lasset. Och hon gör det med bravu!

Men nu över till det dagliga. Ville bara spy av mig. Men nu är jag fördigbrydd med det.

Barnen är här. S sjukskriven minst 2 veckor efter sina blödningar. Jag ska jobba imorgon och på fredag. Barnen gör att man kommer på andra tankar efter det som hänt. Skönt att ha liv här. Alla sover just nu. Bara jag vaken. Sitter här och kollar på barnmorskorna. Annars har det vatt en dag med fart och mkt sol. Skönt att man har vädret med sig nu i alla fall. Annars tar man en dag i taget nu samtidigt som man är på väg in i vardagen igen. Allt känns bättre efter hand men kroppen fick sig en räjel törn. Jag är fortfarande skakig o känner att jag behöver sysselsätta mig för att va på gott humör. Ne minsann, nu ska jag väcka min ängel här brevid och förflytta oss in i sängen.

Läser ni här så skriv en rad. Jag ser vilka ni är. Annars låser jag. Moahaha Nerds. See ya all Jamals.